muistoja /minnen







Vuosi sitten... olin valvonut kaksi yötä supistusten takia, mutta minua ei väsyttänyt olin innoissani ja utelias. Iltaa kohden supistukset voimistui ja tiheni, minä kävin lämpimissä suihkuissa, lämmitettiin vehvätyynyä ja soitettiin sairaalaan. Soitettiin moneen otteeseen, aina sama vastaus -Jos pystyt vielä olemaan kotona, jos pystyt puhumaan ja seisomaan ei tarvitse vielä tulla.. ja minä pystyin. Viimein lupasivat ottaa meidät tutkittavaksi mutta joutuisimme lähtemään vielä kotiin, otin sairaalakassin mukaan kaiken varalta. Kello 6 aamulla lähdettiin kotoa, ulkona oli kylmä, auton ikkunat oli jäässä. Penkinlämmitin tuntui hyvältä. Autossa tuli tarve ponnistaa, en tajunut sitä silloin. Päästiin sairaalaan, jätin kassin autoon. Kätilö otti meidät vastaan, mentiin synnytys osastolle, hän tunnusteli vatsaani ja kyseli mitä kivunlievitystä olin ajatellut. Hän laittoi anturat ja kuunteli vauvan sydänääniä ja mittasi supistuksia, jouduin makaamaan sängyllä ja supistukset tuntui paikalla maatessa paljon pahemmilta. Kätilö tutki ja sanoi että nyt ei ole aikaa laittaa kivunlievitystä, hän haki toisen kätilön. Kummatkin kummastelivat miten olin kestänyt kotona näin kauan, olin 9 senttiä auki. Vauva syntyy pian. Mies kysyi ehtiikö hän hakea kameran autossa olevasta kassista. Kätilö vastasi että JUOKSE! 
08:03 poika syntyi, hän oli täydellinen, sai 10 pistettä. Se oli oppikirja synnytys. Kaikki eteni itsestään, mihinkään ei tarvinut puuttua. Minulla oli paras olo ikinä. Kätilö sanoi että jos kaikki synnytykset olisi samanlaisia heillä ei olisi töitä. Pieni huutava ihme makasi rinnallani, kävin suihkussa, isä jäi kylvettämääm poikaa. Olin onnellinen.




Ett år sedan... hade jag vakat två nätter pga sammandragningar men jag var inte tröt, jag var ivrig och nyfiken. Mot kvällen blev värkarna starkare och tätare. Jag gick i varma duschar, vi värmde vetekudden och ringde till sjukhuset. Vi ringde i flera turer, alltin samma svar -Om du klarar dig hemma, om du kan gå och tala behöver ni inte komma än. Till slut gick de med på att undersöka mig men vi måste säkert åka tillbaks hem efter de. Jag tog med sjukhus väskan för säkerhets skull. Klockan 6 gick vi hemifrån, det var kallt, bilens rutor var i is. Bänkvärmaren kändes skön. På vägen kände jag att jag måste knysta, förstod det inte då. Vi kom till sjukhuset och jag lämnade väskan i bilen. Barnmorskan tog emot oss och vi gick in i förlossnings salen. Hon kände på min mage och undrade vilken smärtlindring jag hade tänkt mig. Hon lyssnade på babyns hjärtljuden och följde med sammandragningarna, jag måste ligga still på sängen och då kändes sammandragningarna värre. Barnmorskan undersökte mig och sa att nu hinner vi inte fundera på smärtlindring, hon gick ut och hämtade en barnmorska till. Båda undrade hur jag hade klarat mig hemma så länge, jag var 9cm öppen. Babyn föds snart. Min man frågade om han hinner hämta kameran som var i bilen. Barnmorskan svarade att SPRING! 
08:03 föddes pojken, han var perfekt, fick 10 poäng. Förlossningen var som direkt ur läroboken. Allting gick framåt för sig själv, inget behövde göras. Jag mådde bättre än någonsin. Barnmorskan sa att ifall alla förlossningar gick så bra skulle de bli utan jobb. Ett litet skrikande under låg på mitt bröst, jag gick i duschen, pappa babade pojken. Jag var lycklig.




4 kommenttia

  1. Låter helt jättefint! Själv for vi också till sjukhuset 6-tiden med orden att vi säkert blir hemskickade. Som tur var jag öppen 3-4 cm så vi fick bli där. Men ut kom han först 14.38.

    VastaaPoista
  2. De var jätte fint! Hoppas de går lika bra nu nästa gång.. Men vi måst nog fara iväg till bb lite tidigare.

    VastaaPoista
  3. Oi niitä aikoja ja muistoja. Aika menee aivan liian nopeasti! Paljon onnea pienelle isolle miehelle :)

    VastaaPoista
  4. Oi ♥. Nämä muistelot on niin ihania ♥.

    VastaaPoista

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...